I måndags var C och jag uppe vid mitt lantställe, det var ingen rolig syn, men det kunde varit värre. Vi plockade med oss lite porslin och saker med lite högre affektionsvärde. Jag hoppas att personen som hört av sig om eventuellt köp av rucklet hör av sig igen, så vi kanske får till en försäljning.
I tisdags hade jag en trevlig stund med kollegan S, vi vandrade runt i Norrköping och jag visade stans smultronställen.
Igår träffade jag min skolkamrat Å och busade lite med hennes son. Vi fikade och surrade bort en bra stund.
Ikväll tog jag mig en promenad, det var fortfarande riktigt varmt ute. Jag gick förbi ett idrottslag som körde back intervaller, jag flinade säkert när jag gick förbi, för jag hörde en kille säga till en annan:- Alla bara skrattar när de ser oss. Jag flinade nog för jag kände deras smärta och så var jag smått avundsjuk. Jag måste ta mig i kragen och försöka springa lite, jag tror knät håller för mer än det jag utsätter det för just nu.
Känner med dig, om ditt lantställe! Så mycket kopplat till det. Skönt att få lite tid att ta vara på minnes-saker ändå. :(
SvaraRaderaHåller tummarna för att det blir köp, och att det är en person som gör något fint av stället! Hade varit trevligt att se, när det var igång..
Kram